Munröta
När en ödla drabbats av inflammationer som först iakttas vid de yttre delarna av munnen, kan den ha fått något som kallas för munröta.
I allmänhet har symptom också uppstått där reptilen får problem med att stänga munnen.
Infektionen har då som regel fortskridit så länge att mundelarna svullnat upp.
Spridning till inre munpartiet och svalg är inte ovanligt.
Oftast kan då infektionen konstateras genom att angripna delar är svullna och har en kraftig rodnad.
I framskridet stadium uppstår även mindre sår på slemhinnorna.
Matvägran kan också eller brukar förekomma.
Anledningen är oftast de smärtor som uppstår när ödlan försöker öppna mundelarna, eller i samband med att den försöker ta födan.
Det är främst yngre och försvagade djur som kan drabbas av den här åkomman.
  Bakgrunden kan bl.a. vara en brist på värdefulla vitaminer. Det här är endast en av flera anledningar till att reptiler drabbas av den här formen av infektionssjukdomar.
Brist på framförallt två näringstillskott som vitaminerna A och C kan relateras till den här kategorin av stötestenar.
I vissa fall kan även avsaknaden av B-vitamin vara en delorsak till uppkomsten av munröta.
Förutom att ge ett utökat tillskott av vitaminer för reptilen, kan följande noteras.

  Förebyggande åtgärder för att i övrigt friska djur inte ska drabbas av munröta, är bl.a. dessa råd:
Matrester avlägsnas som fastnar vid munnen eller munpartiet efter ett födointag.
Det tar inte lång tid för resterna att torka fast med den följden att en förhöjd risk närmar sig för att infektioner bildas.
I övrigt måste man se till att reptilens kost innehåller en riktig koststapel, där väsentliga näringsämnen inte saknas.
Om djuret drabbats eller då misstanken finns om att det kan vara munröta, bör en veterinär kontaktas.
I de flesta konstaterade fall, behandlas djuret sen med ett sulfapreparat.
Därefter måste mundelarna hållas rena för att förhindra en fortsatt spridning av inflammationen.